mariastamatinaa

Varför är livet så orättvist? Varför råkar vissa ut för saker dom verkligen inte förtjänar överhuvudtaget? Var det ödet som förde dem dit? var det menat att det skulle bli så, att just de skulle hända dem? små som stora saker... och nej det här är inte något inlägg som skriker efter uppmärksamhet. Jag tänker absolut inte på mig själv.
Jag känner inte för att skriva ut exakt här i bloggen vad exakt jag tänker på.
Vissa människor går igenom sorg, efter sorg. Dom råkar helt enkelt ut för allting dåligt här i livet medans andra knappt vet vad sorg är, och jag förstår inte varför. Vad är det som säger att vissa människor måste lida mer än andra. Jag förstår inte!

Jag är verkligen tacksam för allt jag egentligen har. Jag är frisk, jag har en underbar familj, tak över huvudet, en säng att sova i varje natt, mat på bordet. Varför strävar vi människor alltid efter något bättre hela tiden? Jag vet att det är så men ändå är det ju så svårt att påminna sig själv om det hela tiden. Jag har verkligen svårt att leva för stunden/dagen som många andra.

Jag hoppas allting ordnar sig till slut. För hoppet är ju det sista som lämnar människan ellerhur? Nu ska jag sova innan jag sätter allt för mycket griller i huvet på mig själv.

Kände bara för att uppmärksamma min lillasyster Susanna. Hon har faktiskt funnits för mig så många gånger när jag behövt det. Du är bäst! Hoppas du inte tycker jag skämmer ut dig nu :)