mariastamatinaa

Ibland känns det som om jag tar död på mig själv. Det känns som om jag hela tiden måste bevisa/uppfylla något. Bara en sådan liten grej som att jag måste göra något varje dag. Jag brukar tänka "vad har jag gjort för ngt idag!?". För jag mår dåligt av att bara ligga hemma i sängen och inte göra ett skit. Jag känner att jag varje dag måste göra något vettigt eller bara något litet betydelsefullt för att hålla livsgnistan uppe.

Jag vill komma någonstans, jag vill inte stå och stampa på samma ruta.
Det är lite svårt att förklara vad jag menar, det är bara en olustig känsla som jag har.
Kanske sådan jag är. Prestationsångest!

Och det stjälper mer än det hjälper! Jag kan inte alltid hantera min prestationsångest.
Jag ställer alltid så höga krav på mig själv och det gör till och med att jag ibland föredrar att vara själv. Det blir som en enkel lösning på problemet för tillfället.

Jag kan känna igen mig i Mörten mycket. Jag vet alltid vad hon tänker och tycker osv.
Och oftast så tycker vi likadant om saker & ting. Något som iallafall ALDRIG slår fel är killarna
Tycker hon att någon är söt, så vet jag att jag också tycker det. Utan att ens har sett människan.

(Och nej.. det är inga solbrända "bögar" som stolt poserar med sina magrutor på en beach i Hawaii, med ett självbelåtet flin som inte ens en hovtång kan dra ner. Naje, inge sött alls med sånt. Det är oftast någon som egentligen inte är något speciell alls.. )  

Jag brukar säga att vi kommer nog ha värsta triangeldramat när vi blir vuxna. Jag snor hennes man, eller så snor hon min. Hmm..

Men även fast vi både är lite av två enstöringar som tänker likdant, tycker likadant osv, så är vi ändå SÅ olika.
Jag har prestationsångest och mår dåligt för minsta lilla. Hon kan inte ens stava till PRESTERA. Hon förstår dock vad jag menar när vi pratar, men hon säger bara "jag orkar inte".
Hon kan ligga i sängen en vecka i sträck och dricka cola utan att röra ett finger (förutom dom 10 korta rökpauserna per dag då hon hasar sig upp för att sitta på bron och frysa medans hon drar i sitt skitiga hår och klagar på huvudvärk)

Så det enda som egentligen skiljer oss åt är att jag känner till mina måsten. Men dom får mig endast att må dåligt så ibland avundas jag faktist henne. Att bara kunna ta dagen som den kommer. Inte göra ett skit. Men ändå må bra av det.
Men jag kan inte det..

Det måste vara för att jag har högre IQ. Kanske lite mer mogen och förståndig  !!
Så nu.. nu känns det betydligt mycket bättre här!

Watch out! Here I come.. I'll get far, and I'll get rich.. (so that I can feed my sis) .. and I'll be happy!